Europeiska unionen genomför 1988 års FN-konvention genom två förordningar från Europaparlamentet och rådet. Dessa kompletteras med ett antal delegerade förordningar och genomförandeförordningar från kommissionen, där bestämmelserna beskrivs i detalj. Dessa förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. De delegerade förordningarna kan ändras efter samråd med expertgruppen för narkotikaprekursorer, som sammanträder regelbundet och består av expertföreträdare från varje EU-medlemsstat. Förordningarna genomför 1988 års FN-konvention och har upprättats för att förhindra att substanser avleds till olagliga kanaler. Detta är en viktig punkt, som kommer att nämnas ytterligare i diskussionen. Handeln med narkotikaprekursorer mellan Europeiska unionen och tredjeländer regleras genom förordning (EG) nr 111/2005, ändrad genom förordning (EU) nr 1259/2013 (se konsoliderad version). Handeln mellan EU:s medlemsstater regleras genom förordning (EG) nr 273/2004, ändrad genom förordning (EU) nr 1258/2013 (se konsoliderad version). Varje konsoliderad version innehåller en bilaga med en förteckning över de ämnen som förordningarna gäller för. Europeiska kommissionens delegerade förordningar placerar nya ämnen under kontrollåtgärder genom att lägga till dem direkt i förordningarna. Bland de ämnen som på detta sätt ställs under kontroll finns kloroefedrin och klorpseudoefedrin (prekursorer för metamfetamin) från 2016 och NPP och ANPP (prekursorer för fentanyl och derivat) från 2018. Dessutom kompletteras förordningarna med ytterligare praktiska verktyg, såsom "Riktlinjer för ekonomiska aktörer" och e-learningkurser för sådana aktörer och för tullmyndigheter.
I dessa förordningar fastställs förfaranden, arbetsarrangemang och begränsningar för ekonomiska aktörer som handlar med narkotikaprekursorer. Bestämmelserna omfattar regler för att erhålla och kontrollera licenser och registreringar, lagstadgade rapporteringsskyldigheter, import- och exportförfaranden samt identifiering av anomalier eller oegentligheter ("misstänkta transaktioner").
Vissa termer definieras i EU-förordningarna, bland annat "förtecknat ämne" och "icke-förtecknat ämne". En förtecknad substans är en substans som ingår i bilagan till förordningarna, inklusive eventuella blandningar eller naturprodukter (om den förtecknade substansen i dem lätt kan extraheras), men exklusive läkemedel som innehåller dem (förutom de som ingår i kategori 4 i 111/2005). Ett icke-förtecknat ämne är ett ämne som, även om det inte finns upptaget i bilagan, har identifierats som ett ämne som har använts för olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen.
På internationell nivå listas narkotikaprekursorer i två tabeller i 1988 års FN-konvention. Tabell I innehåller ämnen som lätt kan omvandlas till kontrollerade droger eller som är nödvändiga för drogtillverkning, medan tabell II innehåller andra kemikalier, t.ex. lösningsmedel och reagenser, som vanligen används vid drogbearbetning. Ämnena i tabell I är föremål för strängare kontroller än de i tabell II. I EU-förordningarna delas alla kemikalier i FN:s tabeller I och II in i fyra kategorier, som beskrivs nedan. Detta kategoriseringssystem med fyra nivåer möjliggör en större flexibilitet i tillämpningen av kontroller och övervakning, som är skräddarsydd för EU:s behov.
Kategori 1: Syntetiska droger
Denna kategori innehåller de ämnen som lätt kan omvandlas till kontrollerade droger och som är föremål för de strängaste kontrollerna. Många av dessa ingår i tabell I i 1988 års FN-konvention.
*(De stereoisomera formerna av de ämnen som förtecknas i denna kategori är inte katin (även känt som (+)-norpseudoefedrin), när förekomsten av sådana former är möjlig. Salterna av de substanser som förtecknas i denna kategori, när förekomsten av sådana salter är möjlig och inte är salter av katin).
Kategori 2
Denna kategori innehåller ämnen som används i stor utsträckning inom den kemiska industrin och som också är nödvändiga för bearbetning av narkotika (t.ex. ättiksyraanhydrid och kaliumpermanganat för bearbetning av heroin och kokain). Dessa kommer från tabell I eller tabell II i 1988 års konvention.
*(Salterna av de ämnen som förtecknas i denna kategori, när förekomsten av sådana salter är möjlig. (a) I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer delas kategori 2 upp i två underkategorier, där ättiksyraanhydrid ingår i kategori 2A och övriga förtecknade ämnen i kategori 2B.
Kategori 3: Reagens
Denna kategori innehåller de reagenser och lösningsmedel som vanligen används vid bearbetning av narkotika och som återfinns i tabell II i 1988 års konvention.
*(Salterna av de ämnen som anges i denna kategori, när förekomsten av sådana salter är möjlig, med undantag av salterna av saltsyra och svavelsyra.)
Kategori 4
Denna kategori avser särskilt läkemedel och veterinärmedicinska läkemedel som innehåller efedrin, pseudoefedrin eller salter av dessa.
(Kategori 4 finns endast i förordning 111/2005 om handel utanför EU).
Alla ämnen på FN:s listor finns med på EU:s listor, men ytterligare några kemikalier är reglerade i EU - det är kemikalier som inte finns med på FN:s listor och som har använts vid olaglig narkotikatillverkning i EU. Utöver förteckningarna över förtecknade ämnen upprätthåller INCB en begränsad internationell förteckning över särskild övervakning av icke förtecknade ämnen. I Europeiska unionen upprätthålls en "frivillig övervakningslista" av Europeiska kommissionen. Vid behov kan de behöriga myndigheterna i EU:s medlemsstater och kommissionen föreslå tillägg till den frivilliga övervakningslistan för att göra det lättare att identifiera försök till avledning och snabbt reagera på nya trender.
Ansvaret för de ekonomiska aktörer som handlar med narkotikaprekursorer sammanfattas i en tabell i de "Riktlinjer för aktörer" (se figur) som tagits fram av Europeiska kommissionen.
Ekonomiska aktörer spelar en nyckelroll när det gäller att förhindra avledning av narkotikaprekursorer och måste underlätta identifieringen av misstänkta transaktioner som rör alla förtecknade ämnen; detta är obligatoriskt för kategorierna 1-4 och frivilligt och starkt rekommenderat för icke förtecknade ämnen. Dessa bestämmelser har visat sig vara effektiva när det gäller förtecknade ämnen, så till den grad att de viktigaste ämnena som används för att framställa amfetamin och MDMA i Europeiska unionen (BMK och PMK) sällan påträffas. Frivilligt samarbete ger den flexibilitet som krävs för att snabbt kunna reagera på förändrade trender och mönster när det gäller avledning av narkotikaprekursorer.
I dessa förordningar fastställs förfaranden, arbetsarrangemang och begränsningar för ekonomiska aktörer som handlar med narkotikaprekursorer. Bestämmelserna omfattar regler för att erhålla och kontrollera licenser och registreringar, lagstadgade rapporteringsskyldigheter, import- och exportförfaranden samt identifiering av anomalier eller oegentligheter ("misstänkta transaktioner").
Vissa termer definieras i EU-förordningarna, bland annat "förtecknat ämne" och "icke-förtecknat ämne". En förtecknad substans är en substans som ingår i bilagan till förordningarna, inklusive eventuella blandningar eller naturprodukter (om den förtecknade substansen i dem lätt kan extraheras), men exklusive läkemedel som innehåller dem (förutom de som ingår i kategori 4 i 111/2005). Ett icke-förtecknat ämne är ett ämne som, även om det inte finns upptaget i bilagan, har identifierats som ett ämne som har använts för olaglig framställning av narkotika eller psykotropa ämnen.
På internationell nivå listas narkotikaprekursorer i två tabeller i 1988 års FN-konvention. Tabell I innehåller ämnen som lätt kan omvandlas till kontrollerade droger eller som är nödvändiga för drogtillverkning, medan tabell II innehåller andra kemikalier, t.ex. lösningsmedel och reagenser, som vanligen används vid drogbearbetning. Ämnena i tabell I är föremål för strängare kontroller än de i tabell II. I EU-förordningarna delas alla kemikalier i FN:s tabeller I och II in i fyra kategorier, som beskrivs nedan. Detta kategoriseringssystem med fyra nivåer möjliggör en större flexibilitet i tillämpningen av kontroller och övervakning, som är skräddarsydd för EU:s behov.
Kategori 1: Syntetiska droger
Denna kategori innehåller de ämnen som lätt kan omvandlas till kontrollerade droger och som är föremål för de strängaste kontrollerna. Många av dessa ingår i tabell I i 1988 års FN-konvention.
| Ämne | FN-tabell | Används vanligen för att framställa |
| 1-Fenyl-2-propanon (BMK, P-2-P) | I | Amfetamin |
| 3,4-metylendioxifenylpropan-2-one (PMK, MD-P-2-P) | I | MDMA |
| 4-Anilino-N-fenetylpiperidin (ANPP) | I | Derivat av fentanyl |
| Alfa-fenylacetoacetonitril (APAAN) | I | Amfetamin |
| Kloroefedrin | - | Metamfetamin |
| Kloropseudoefedrin | - | Metamfetamin |
| Efedrin | I | Metamfetamin |
| Ergometrin | I | LSD |
| Ergotamin | I | LSD |
| Isosafrol (cis + trans) | I | MDMA |
| Lysergsyra | I | LSD |
| N-acetylantranilsyra | I | Metakvalon |
| Norefedrin | I | Metamfetamin |
| N-fenetyl-4-piperidon (NPP) | I | Fentanylderivat |
| Piperonal | I | MDMA |
| Pseudoefedrin | I | Metamfetamin |
| Safrol | I | MDMA |
Kategori 2
Denna kategori innehåller ämnen som används i stor utsträckning inom den kemiska industrin och som också är nödvändiga för bearbetning av narkotika (t.ex. ättiksyraanhydrid och kaliumpermanganat för bearbetning av heroin och kokain). Dessa kommer från tabell I eller tabell II i 1988 års konvention.
| Ämne | FN-tabell | Används vanligen för att framställa |
| Ättiksyraanhydrid (a) | I | Heroin |
| Fenylättiksyra | I | Amfetamin |
| Antranilsyra | I I | Metakvalon |
| Piperidin | I I | Fencyklidin |
| Kaliumpermanganat | I | Kokain |
Kategori 3: Reagens
Denna kategori innehåller de reagenser och lösningsmedel som vanligen används vid bearbetning av narkotika och som återfinns i tabell II i 1988 års konvention.
| Ämne | UN-tabell | Typisk användning |
| Klorvätesyra | II | Reagens |
| Väteklorid | - | Reagens |
| Svavelsyra | II | Reagens |
| Toluen | II | Lösningsmedel |
| Etyleter | II | Lösningsmedel |
| Dietyleter | - | Lösningsmedel |
| Aceton | II | Lösningsmedel |
| Metyletylketon | II | Lösningsmedel |
Kategori 4
Denna kategori avser särskilt läkemedel och veterinärmedicinska läkemedel som innehåller efedrin, pseudoefedrin eller salter av dessa.
| Ämne | UN Tabell | |
| Läkemedel och veterinärmedicinska läkemedel som innehåller efedrin eller salter av efedrin | - | Metamfetamin |
| Läkemedel och veterinärmedicinska läkemedel som innehåller pseudoefedrin eller dess salter | - | Metamfetamin |
Alla ämnen på FN:s listor finns med på EU:s listor, men ytterligare några kemikalier är reglerade i EU - det är kemikalier som inte finns med på FN:s listor och som har använts vid olaglig narkotikatillverkning i EU. Utöver förteckningarna över förtecknade ämnen upprätthåller INCB en begränsad internationell förteckning över särskild övervakning av icke förtecknade ämnen. I Europeiska unionen upprätthålls en "frivillig övervakningslista" av Europeiska kommissionen. Vid behov kan de behöriga myndigheterna i EU:s medlemsstater och kommissionen föreslå tillägg till den frivilliga övervakningslistan för att göra det lättare att identifiera försök till avledning och snabbt reagera på nya trender.
Ansvaret för de ekonomiska aktörer som handlar med narkotikaprekursorer sammanfattas i en tabell i de "Riktlinjer för aktörer" (se figur) som tagits fram av Europeiska kommissionen.
Ekonomiska aktörer spelar en nyckelroll när det gäller att förhindra avledning av narkotikaprekursorer och måste underlätta identifieringen av misstänkta transaktioner som rör alla förtecknade ämnen; detta är obligatoriskt för kategorierna 1-4 och frivilligt och starkt rekommenderat för icke förtecknade ämnen. Dessa bestämmelser har visat sig vara effektiva när det gäller förtecknade ämnen, så till den grad att de viktigaste ämnena som används för att framställa amfetamin och MDMA i Europeiska unionen (BMK och PMK) sällan påträffas. Frivilligt samarbete ger den flexibilitet som krävs för att snabbt kunna reagera på förändrade trender och mönster när det gäller avledning av narkotikaprekursorer.
Last edited by a moderator:
