- Joined
- Jun 24, 2021
- Messages
- 1,643
- Solutions
- 2
- Reaction score
- 1,752
- Points
- 113
- Deals
- 666
Fencyklidin (PCP) och barbiturater
Fencyklidin (PCP), även känt som "ängladamm", är ett dissociativt anestetikum som förändrar perception, humör och medvetande.
PCP fungerar främst som en NMDA (N-metyl-D-aspartat) receptorantagonist. NMDA-receptorn är en subtyp av glutamatreceptorn, som spelar en avgörande roll för synaptisk plasticitet, inlärning och minne. Genom att blockera dessa receptorer stör PCP normal glutamatsignalering, vilket leder till en frånkoppling mellan olika delar av hjärnan och en betydande förändring av medvetandet. Genom att hämma NMDA-receptorer minskar PCP de excitatoriska effekterna av glutamat, vilket leder till de "dissociativa" effekterna som är karakteristiska för drogen. Användare rapporterar ofta att de känner sig avskilda från sina kroppar och verkligheten, upplever hallucinationer och har förändrade uppfattningar om tid och rum. PCP ökar indirekt dopaminnivåerna i hjärnan. Detta tros bidra till drogens euforiska och förstärkande effekter, liksom potentialen för missbruk. Den kraftiga ökningen av dopamin kan också orsaka vanföreställningar, paranoia och aggressivt beteende. PCP påverkar också serotonin- och norepinefrinvägar, men i mindre utsträckning än glutamat och dopamin. Dessa interaktioner kan bidra till humörförändringar, inklusive ångest, agitation och depression.
Barbiturater är en klass av läkemedel som verkar dämpande på det centrala nervsystemet (CNS) och som tidigare använts i stor utsträckning för sina lugnande, ångestdämpande, sömngivande och kramplösande egenskaper. På grund av deras höga potential för missbruk, beroende och överdosering har de dock till stor del ersatts av bensodiazepiner och andra säkrare läkemedel.
Barbiturater utövar sina effekter främst genom att förstärka aktiviteten hos gamma-aminosmörsyra (GABA), den viktigaste hämmande signalsubstansen i CNS. De gör detta genom att binda till ett specifikt ställe på GABA-A-receptorn, som skiljer sig från bensodiazepinernas bindningsställe. Denna verkan ökar den tid som kloridjonkanalen förblir öppen när GABA binder till receptorn, vilket leder till större hämmande effekter på nervcellerna. Genom att förlänga öppningen av kloridkanalerna gör barbiturater det möjligt för fler kloridjoner att strömma in i nervcellerna. Detta hyperpolariserar neuronmembranet och gör det mindre benäget att utlösa aktionspotentialer, vilket dämpar neuronens excitabilitet och leder till sedering, hypnos och antikonvulsiva effekter. Vid högre koncentrationer kan barbiturater direkt aktivera GABA-receptorn i frånvaro av GABA, vilket är ett skäl till att de är farligare än bensodiazepiner. De kan också hämma excitatoriska neurotransmittorsystem som glutamat och störa natrium- och kalciumkanaler, vilket ytterligare sänker aktiviteten i CNS.
Exempel på barbiturater
- Fenobarbital: Används främst som ett antikonvulsivt medel för att hantera anfall, särskilt vid epilepsi. Det är en av de mest långverkande barbituraterna.
- Pentobarbital: Används som lugnande och hypnotiskt medel och inom veterinärmedicinen för eutanasi. Förr i tiden användes det för att behandla sömnlöshet eller som preanestetikum.
- Secobarbital: Användes förr ofta för behandling av sömnlöshet och som lugnande medel före operation, men används numera sällan eftersom det finns säkrare alternativ.
- Tiopental (Pentothal): En ultrakortverkande barbiturat som främst används för induktion av anestesi vid kirurgiska ingrepp. Det var historiskt känt som ett "sanningsserum" på grund av dess hämmande effekter vid subanestetiska doser.
Kombinationen av PCP och barbiturater är extremt farlig och kan leda till allvarliga, ofta livshotande, effekter på grund av den synergistiska påverkan på CNS.
- Djupgående sedering och koma. Barbiturater är potenta lugnande medel, och när de används tillsammans med PCP kan sederingsnivån bli djupgående och leda till koma. PCP:s dissociativa effekter i kombination med barbituraternas sederande effekter kan allvarligt försämra medvetandet, vilket gör det svårt eller omöjligt att väcka personen utan medicinsk intervention.
- Kardiovaskulär kollaps. PCP kan orsaka ökad hjärtfrekvens och blodtryck, men när det blandas med barbiturater, som sänker blodtrycket, kan de kombinerade effekterna leda till oförutsägbara kardiovaskulära resultat. Detta kan resultera i svår hypertoni följt av plötslig kardiovaskulär kollaps, vilket kan leda till hjärtsvikt.
- Ökad risk för överdosering. Kombinationen av dessa ämnen ökar risken för överdosering avsevärt. Båda läkemedlen sänker tröskeln för överdosering när de används tillsammans, vilket innebär att en dos som kan vara tolererbar individuellt kan bli dödlig när den kombineras. Överdoseringssymtom inkluderar extrem förvirring, hallucinationer, kramper, andningsstopp och död.
- Förvärring av psykologiska effekter. PCP är ökänt för att orsaka allvarliga psykologiska effekter, inklusive hallucinationer, paranoia och våldsamt beteende. När barbiturater tillsätts kan den lugnande effekten maskera användarens yttre symtom, men de underliggande psykotiska effekterna kan förvärras. Detta kan leda till oförutsägbart och potentiellt våldsamt beteende eftersom användaren kan vara mindre medveten om sin omgivning samtidigt som han eller hon fortfarande upplever intensiva hallucinationer och paranoia.
- Försämrad bedömning och samordning. Både PCP och barbiturater försämrar motoriska färdigheter och bedömning. Kombinationen kan leda till extrem yrsel, ataxi (förlust av koordination) och försämrade kognitiva funktioner, vilket ökar risken för olyckor och skador.
- Krampanfall. PCP-användning, särskilt i höga doser eller i kombination med andra substanser som barbiturater, kan sänka kramptröskeln och leda till kramper. Dessa anfall kan vara svåra att kontrollera och kan leda till långvariga neurologiska skador eller dödsfall om de inte behandlas omedelbart.
- Potential för långvarig neurologisk skada. Kronisk användning av båda substanserna, särskilt i kombination, kan leda till bestående neurologiska skador. Detta omfattar kognitiva brister, minnesproblem och en ökad risk för att utveckla ihållande psykoser eller humörstörningar.
Sammantaget rekommenderar vi att man undviker denna kombination under alla förhållanden.
Last edited by a moderator: