Dextromethorphan (DXM) Injectable opiates Red Diskussion: Dextrometorfan (DXM) & injicerbara opiater

[HEISENBERG]

Dextrometorfan (DXM) och injicerbara opiater

Dextrometorfan (DXM) är ett läkemedel som vanligen finns i receptfria hostdämpande medel. Dess primära användning är att lindra hosta, men det har också psykoaktiva egenskaper som kan leda till missbruk.

DXM verkar på sigma-1-receptorer i hjärnan, som är involverade i moduleringen av neurotransmission och har en roll i hostdämpningen. Detta minskar hostreflexen. Vid högre doser blockerar DXM NMDA-receptorer (N-metyl-D-aspartat). NMDA-receptorer är avgörande för synaptisk plasticitet och minnesfunktion. Blockering av dessa kan leda till dissociativa effekter, liknande dem som orsakas av ketamin eller fencyklidin (PCP).

DXM hämmar återupptaget av serotonin, vilket ökar dess nivåer i hjärnan. Detta kan ge mild eufori och har potential att orsaka serotonergt syndrom om det tas tillsammans med andra serotonerga medel. DXM hämmar också återupptaget av noradrenalin, vilket kan bidra till ökad vakenhet och energi.

DXM metaboliseras i levern av enzymet cytokrom P450 2D6 (CYP2D6) till sin aktiva metabolit, dextrorfan (DXO), som också har NMDA-antagonistiska egenskaper. Aktiviteten hos CYP2D6 varierar mellan olika individer, vilket leder till olika nivåer av känslighet och risk för biverkningar.


Injicerbara opiater, även kända som opioider när man beaktar både naturliga och syntetiska derivat, är en klass av läkemedel som binder till opioidreceptorer i hjärnan, ryggmärgen och andra delar av kroppen. Dessa läkemedel används främst för smärtlindring, men de har också en betydande potential för missbruk och beroende.

Opioidreceptorer:

• Mu-receptorer (μ): Det primära målet för de flesta opioider, ansvariga för analgesi, eufori, andningsdepression och fysiskt beroende.
• Delta-receptorer (δ): Bidrar till analgesi och kan modulera humör och känslomässiga reaktioner.
• Kappa-receptorer (κ): Involverade i analgesi, dysfori och hallucinationer.

När opioider binder till dessa receptorer hämmar de frisättningen av neurotransmittorer som substans P och glutamat, vilka är involverade i överföringen av smärtsignaler. Denna bindning utlöser också frisättning av dopamin i hjärnans belöningsvägar, vilket leder till euforiska känslor, vilket kan bidra till deras beroendeframkallande potential.

Exempel på injicerbara opiater

• Morfin: Binder främst till mu-receptorer, vilket ger starka smärtstillande och euforiska effekter.
• Heroin (diacetylmorfin): Passerar snabbt blod-hjärnbarriären och omvandlas till morfin, vilket ger intensiv eufori och smärtlindring.
• Fentanyl: Mycket potent mu-receptoragonist, cirka 50-100 gånger mer potent än morfin.
• Hydromorfon (Dilaudid): Liknar morfin men är mer potent, vilket ger effektiv analgesi och eufori.
• Oxymorfon: Potent mu-receptoragonist som används för sina starka smärtstillande effekter.

Opioider metaboliseras främst i levern av enzymer som cytokrom P450.


Attkombinera DXM med injicerbara opiater kan leda till en rad betydande och potentiellt farliga effekter på grund av deras överlappande och synergistiska effekter på det centrala nervsystemet.

1. Förstärkt CNS-depression: Båda substanserna kan orsaka depression i centrala nervsystemet (CNS), vilket leder till yrsel, sömnighet och försämrade kognitiva och motoriska funktioner. När de kombineras kan dessa effekter bli mer uttalade, vilket ökar risken för olyckor och skador. Patienter kan uppleva svår sedering och försämrat omdöme.
2. Andningsdepression: Både DXM och injicerbara opiater kan orsaka andningsdepression genom att undertrycka hjärnstammens andningscentra. När de används tillsammans kan denna effekt förstärkas avsevärt, vilket ökar risken för livshotande andningssvikt. Detta är ett primärt problem i överdoseringssituationer.
3. Ökad risk för överdosering: På grund av de kombinerade dämpande effekterna på CNS och andningsorganen finns det en betydligt ökad risk för överdosering när DXM och injicerbara opiater används tillsammans. Detta gäller särskilt om högre doser av någon av substanserna tas eller om personen har låg tolerans mot en eller båda substanserna.
4. Ytterligare biverkningar: Andra biverkningar kan inkludera illamående, kräkningar, förstoppning och urinretention. Långvarig användning eller missbruk av denna kombination kan leda till tolerans, beroende med ökad risk för abstinenssymtom vid upphörande.
5. Metaboliska interaktioner: Individuella variationer i läkemedelsmetabolism, särskilt involverande cytokrom P450-enzymerna, kan förändra effekterna av dessa läkemedel. Till exempel metaboliseras DXM av CYP2D6, och individer med olika nivåer av detta enzym kan uppleva varierande intensiteter av effekter.
6. Serotoninsyndrom: Att kombinera DXM med opioider som morfin kan öka risken för serotoninsyndrom. Detta är ett sällsynt men allvarligt tillstånd som kännetecknas av symtom som förvirring, hallucinationer, kramper, extrema förändringar i blodtrycket, ökad hjärtfrekvens, feber, överdriven svettning, skakningar, muskelstelhet, tremor, bristande koordination, illamående, kräkningar och diarré. Allvarliga fall kan leda till koma eller dödsfall.

Kombinationen av DXM och injicerbara opiater medför betydande hälsorisker, särskilt på grund av deras synergistiska effekter på andningsorganen och det centrala nervsystemet.

Sammantaget rekommenderar vi att man undviker denna kombination under alla förhållanden.